My knee is my curse

Även fast jag är extremt glad att ha två fungerande ben så kan jag inte sluta vara frustrerad över mitt högra knä. Jag minns att det knakade till ordentligt i det i gymnasiet under en streetdanceklass, och efter det så har det varit helt kört till och från. Lägger jag för mycket tyngd på det i hukande ställning (ex under gruppträningspass) så gör det ont i minst två veckor efteråt, då kan jag knappt gå på det. Nu har jag lärt mig att anpassa övningarna efter vad det klarar av, men jag blir så arg att jag inte kan ta ut alla rörelser ordentligt.

Senare idag ska jag iväg till gymmet och testa om jag kan klara av att springa på löpband (brukar inte funka alls) men jag har en teori om att bygga upp musklerna runt om knäet så att det på så sätt blir starkare. (Egenställd lösning på egenställd diagnos hahaha) Men vi vet ju alla hur det funkar om man går till läkaren. Man betalar några hundra för att de ska slänga ett öga på knäet och säga "jahopp, va synd".
Åh, ska kunna gå ner i spagat igen också!
Nu jävlar!

Kommentarer
Postat av: Malin

Eller som för mig, betala för en specialist som kollade på nacken och få till svar att jag aldrig bör ta ett jobb på kontor ;)

2010-10-21 @ 10:38:39
URL: http://malleas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0